Växelriktaren är hjärtat i varje solcellsanläggning och har till uppgift att omvandla den solgenererade likströmmen till växelström så att den kan användas lokalt eller skickas ut på elnätet.
Utöver omvandling och vidaresändning av överskottsproduktion används växelriktaren för att kontrollera anläggningen, optimera produktionen samt är delaktig i nätstyrningen.
Liksom bränsleförbrukningen är ett beslutskriterium vid bilköp bör du som solcellsintressent välja växelriktare efter lägsta energiförbrukning och bästa effekt.
Verkningsgraden anger hur många procent av den producerade solelen som används eller matas ut på nätet och hur mycket som outnyttjat går förlorat (i huvudsak i form av värme).
Först och främst behöver en växelriktare en passande likström (baserat på no-load spänning, startspänning och maximal spänning) från en generator (ex. solcellsanläggning) och en elektrisk konsument av växelström (elnät, förbrukare etc.). Ytterligare komponenter som kommunikationsanslutningar, multifunktionsbrytare, smarta mätare och övervakningssystem kan även monteras om man så önskar och om det inte redan är inkluderat i växelriktaren.
Växelriktaren bör monteras på en sval och väl ventilerad plats. Beroende på design monteras den sedan antingen på en vägg eller på en jämn markyta. Källare, garage och pannrum brukar passa väl. Växelriktarens IP-klassificering anger dennes vattentålighet. En felaktig placering påverkar både prestanda och livslängd negativt.
Ja. Övervakning av solcellsanläggningen över en internetplattform är möjligt från många växelriktartillverkare. Ytterligare komponenter kan dock ibland krävas. Centraliserad övervakning av flera olika system är också möjligt.
Det rekommenderas att man ser över växelriktaren åtminstone en gång per år. Likströmskontakterna och kylningen bör kontrolleras och eventuellt rengöras. Utöver detta är även ett serviceprotokoll från tillverkaren till hjälp. För att upptäcka eventuella fel så tidigt som möjligt bör årlig produktion jämföras med tidigare års produktion.
En solcellspanel består av ett flertal sammankopplade solceller som alla omvandlar solljus till elektricitet. Huvudbeståndsdelen i en solcell är ett halvledarmaterial, i regel kisel. Halvledare är material som varken kan kategoriseras som isolatorer eller ledare och vars elektriska egenskaper kan påverkas genom kontrollerat införande av främmande atomer i materialet (s.k. dopning). Solcellen består av två sammanfogade halvledare med separerade metallkontakter. Dessa två har dopats på ett sådant sätt att den ena är n-dopad (n = negativ) vilket innebär att den har ett överskott av elektroner och den andra är p-dopad (p = positiv) vilket innebär att den har ett underskott av elektroner. På grund av koncentrationsskillnaden av elektroner mellan halvledarna kommer elektroner att flöda från n- till p-sidan. Detta bildar således ett elektriskt fält inuti halvledarstrukturen, det s.k. utarmningsskiktet.
I en solcell är n-skiktet väldigt tunt. Faktiskt så tunt att fotonerna i solljuset som träffar cellen kan penetrera lagret och sedan överföra sin energi till elektronerna i utarmningsskiktet. De då exciterade elektronerna blir fria och följer det elektriska fältet genom utarmningsskiktet ut till de elektriska kontakterna kopplade till n-lagret. Vid anslutning av en förbrukare sluts kretsen: Elektronerna flödar genom förbrukaren till baksidekontakten och slutligen tillbaka till utarmningsskiktet.
Över 95% av de producerade solcellerna världen över består av halvledarmaterialet kisel (Si). Kisel är det näst vanligaste ämnet i jordskorpan och finns därför i rikliga mängder.
Bearbetningen av kislet kan även göras miljövänligt.
Cellerna klassificeras sedan efter kristalltyp: monokristallin, polykristallin eller amorf. De olika celltyperna skiljer sig åt både gällande verkningsgrad och tillverkningskostnader. Exempelvis är verkningsgraden hos amorfa solceller (tunnfilmsceller) lägre än för de båda andra celltyperna, men då de har en enklare tillverkningsprocess är de generellt billigare att tillverka.
Verkningsgrad beräknas allmänt som kvoten mellan utgående och ingående effekt. Utgående effekt kan maximalt bli så stor som den ingående effekten. Verkningsgraden kan alltså aldrig bli större än 1 (istället för effekt kan man även ta kvoten mellan ingående och utgående energimängd).
Vid elproduktion med solceller skiljer man på cell-, modul- och systemverkningsgrad.
Vid kommersiell massproduktion fås i dagens läge upp till 20% cellverkningsgrad, beroende på vilken teknik som används.
Modulverkningsgraden refererar till den totala modulytan och är därför alltid något lägre än cellverkningsgraden. Detta beror bland annat på det outnyttjade mellanrummet som blir mellan de ihopkopplade solcellerna.
Även växelriktaren omvandlar likström från solpanelerna till växelström med en viss verkningsgrad. Här spelar främst två olika energiförluster roll: omvandlingsförluster samt dynamiska spårningsförluster vilket reflekteras av precisionen och snabbheten hos MPP-spåraren. Marknadsledande växelriktare når en total verkningsgrad på upp till 99 procent. Systemverkningsgraden refererar till verkningsgraden för hela solcellsanläggningen. Här tas inte bara förlusterna i panelerna och växelriktaren med utan även andra förluster som exempelvis transmissionsförluster i kablar.
Ja, eftersom batteriväxelriktaren är den som ansvarar för batteriets kontinuerliga i- och urladdning. Utöver detta beräknar den även när elektrisk energi från batterierna ska matas in till huset för att exempelvis kunna leverera tillräckligt med energi nattetid.
För icke-nätanslutna system spelar batteriväxelriktaren en ännu viktigare roll. Den reglerar då hela behovet av elektricitet och distribuerar energin till förbrukarna. Vid händelse av strömavbrott kan vissa batteriväxelriktare i kombination med batterilager användas som backup-system och försörja hushållet med elektricitet. Vissa batteriväxelriktare är självständiga enheter medan andra är kombinerade med den vanliga växelriktaren i en enstaka hybridenhet.
Vissa batterisystem består av individuella batterimoduler som placeras i en speciell batterikabinett. Dessa batterisystem kan väldigt enkelt expanderas genom att bara tillsätta ytterligare batterimoduler.
Andra batterisystem består av en batterienhet och styrningskomponenter i ett slutet system. I detta fall måste ett ytterligare komplett batterisystem installeras om man önskar expandera lagringssystemet. Dessa två system kontrolleras sedan av batteriväxelriktaren.
Denna fråga måste alltid besvaras individuellt eftersom varje solcellssystem är unikt. Vissa grundläggande antaganden kan dock göras:
Ett batterisystem är endast användbart då energi behövs men solcellssystemet inte kan leverera den energi som efterfrågas. Om många förbrukare, som kaffekokare, torktumlare och tvättmaskiner, används utanför soltimmarna kan man spara en del av den producerade elektriciteten från dagens soltimmar i ett batteri för att använda denna då solen inte skiner, om så önskas.
Södra Viaduktgatan 19
691 41 Karlskoga
Hallonstigen 32
703 60 Örebro
© 2025 Energi & Innovation